Göingebocken
Källans Magne

, 2

Källa hage
xxx

Källans Magne föddes 090304

Magne är efter Böketoftas Alva och Källans Lilleman.

 
Lilla "kalven" Magne.

Magne gjorde också en dramatisk entré.

Jag var klädd för att åka till Hembygdsgården, skulle bara hjälpa dottern med djuren och få i mig en bit mat innan jag åkte iväg.
Trodde jag.....

När jag kom ut hörde jag Halva (eg. Böketoftas Alva) bröla gång på gång och tänkte att nu är det dags för henne. Men jag såg inga krystningar alls. Då vände hon baken till och brölade och jag såg en klöv som skymtade fram en kort stund för att sedan försvinna.....
Halva hade tydligt och klart bett om min hjälp, för det här klarade hon inte själv.

Här var goda råd dyra om jag skulle kunna rädda geten! Om killingen levde skulle väl visa sig om jag bara lyckades få ut den.

Ropade till dottern att hämta badlakan (till killingen, om den var vid liv) och en hink ljummet vatten. (till geten att dricka) Så slet jag av mig arbetshandskarna och slängde jag mig ner på knä i boxen med rena jeansen. Vad gör man inte för sina djur. :o)

Var gång Alva brölade såg jag klöven som strax efter försvann. Jag förstod att hon kämpat på ett bra tag och inte orkade längre, och kalven satt fast. Killingen menar jag, men det skulle visa sig vara närapå en kalv...

Jag fick in några fingrar och kände den retsamma klöven. Hittade en nos men inte framklöv nummer två. " Ligger killingen galet, på tvärs eller vad är det här?"

Jag kände runt i henne och högt upp, under svansen, fick jag äntligen tag i den andra klöven. Den satt som i spjärn och höll tillbaka den lilla kroppen, och geten hade aldrig fått ut den här killingen i den positionen ens om den hade varit liten.

Jag samlade ihop klövarna med fingrarna och började dra.
För den som aldrig har provat på att förlösa ett däggdjur kan jag tala om att det är som att försöka hålla fast i en extremt välsåpad stång. Väldigt slemmigt och mycket, mycket halt. Inte så lätt med andra ord. Klövarna ville slinka ur greppet gång på gång, så jag knep åt allt jag kunde och bad till gudarna att jag inte skulle skada den lilla. Så tittade nosen fram en aning och jag tog i ännu mer. DÅ äntligen sjönk Halva ned på knä och började krysta och med hjälp av våra gemensamma krafter kom killingen äntligen ut.

Först trodde vi att den var död, men jag gnodde nosen ren och gnuggade bröstkorgen kraftigt med ett frottebadlakan. Han började rossla och försökte andas. Jag gnodde honom ännu mer, och försökte suga ur slemmet ur hans luftvägar. Att slunga en killing som man gör med en kattunge är inte heller det lättaste men till slut kom han igång mer och mer. När han försökte bräka lite ynkligt så började vi hoppas på att han skulle klara sig. Efter ett tag så lät det bättre och bättre när han andades. När han efter bara ca. 20 minuter började sina första försök att ställa sig upp så förstod vi att det var gott gry i den här killen, för en bockkilling var det.

När vi kunde pusta ut på riktigt och bara betrakta honom såg vi att det var en riktig kalv... Till skillnad mot Saga som är vår minsta så är Magne den största killing som vi fått.

Han går nu under smeknamnet "lilla kalven". Sitt riktiga namn har han också fått pga. sin storlek och styrka. Magne var son till asaguden Tor och känd för sin väldiga styrka redan som helt liten.